Vi i grupp 3 diskuterade etiska förhållningssätt i naturen. Hur ska vi pedagoger och barn förhålla och uppföra oss i naturen?
Vi anser att det är viktigt att respektera djur och växter som levande ting, att undersöka, lyssna, utforska det som finns i naturen på ett varsamt sätt. Vi bryter inte av pinnar utan använder oss av de som ligger på marken, nedfallna träd blir roliga hinder att ta sig över och klättra på. Det är intressant att lyfta på stenar och växter och upptäcka olika djur som vi varsamt undersöker. Vi som pedagoger är viktiga som tydliga förebilder genom att inbjuda barnen till att lyssna och få en nyfikenhet för naturen. Vi utmanar barnen till att tänka själva genom frågor t.ex -Vem bor här? eller -Vad kan finnas här under? Genom att ge djuren antropomorfistiska egenskaper kan barnen få en förståelse för att djuren också har känslor, t.ex. -Myran kan bryta benet om du trampar på den!
Utifrån barnens olika erfarenheter kan vi se att barnen upplever naturen på olika sätt. En del upplever vissa djur som skrämmande och otäcka medan andra tycker de är vackra och mysiga. Det är viktigt för små barn att få känslor till det de upplever och utforskar och möjlighet att uttrycka dem.
Läroplanen för förskolan strävar efter att varje barn ska utveckla sin förmåga att upptäcka, reflektera över och ta ställning till olika etiska dilemman och livsfrågor i vardagen. (Lpfö-98/10)
Ni trycker på varsamhet och förebilder, vilket jag tycker är mycket viktiga begrepp i sammanhanget.
SvaraRaderaJag håller helt med er om att inte skall trampa på myror, men just detta blir till ett problem t.o.m ett dilemma, när man är ute i skogen och det plötsligt är fullt med myror på stigen. Har ni funderat över detta också?