Vi i gruppen har diskuterat utifrån Anne-Li Lindgren och Anna Sparrmans artikel i ”Pedagogisk Forskning i Sverige 2003 Årg. 8 Nr 1-2 s. 58-69. Artikeln handlar om etiska aspekter på förskolans arbete med dokumentation.
Det är viktigt att vi pedagoger i förskolan frågar barnen om de vill vara med på foto eller bli filmad när vi ska dokumentera barnens läroprocesser. Då den vuxne som betraktar barnet har makt och övertag måste vårt förhållningssätt mot barnen alltid vara respektfullt. Vi måste alltid se till barnets bästa och lyssna på barn som uttrycker att de inte vill vara med på t.ex. foto av olika anledningar. Barnen måste få behålla sin rätt till integritet och få utrymme till lek utan pedagogers önskan om att dokumentera allt fler aktiviteter av barnens vardag i förskolan. Våra erfarenheter i seminariumgruppen är att de flesta barn vill vara med på foto och film, de säger ofta” ta kort på mig”. Lite äldre barn på t.ex. fritids kan vara mer känsliga och pedagogerna får vara finkänsliga och känna av situationen. Barnen bör även få vara med och välja ut text och foto för att på så sätt vara delaktig i att dokumentera sin egen process. Ett roligt sätt kan även vara att låta barnen få vara veckans fotograf och själv få dokumentera med foto och text av det som betyder något för barnet.
Föräldrar får skriva på ett dokument med tillåtelse om att deras barn får finnas med på foto på internet, andra media, skolkatalog samt dokumentation på förskolan. Det blir ett etiskt dilemma då vissa barn inte får vara med på foto. Hur gör vi då? Kan dessa barn vara med i andra barns portfoliopärm? Kan vi skicka med barnen hem en cd skiva med deras dokumentation på? Familjer från andra kulturer och religioner har annan syn på saken, så det är mycket att ta hänsyn till. Går det bra att sätta upp foto på en pojk som klär ut sig i klänning eller har tofsar, en flicka som visar magen? Det vi pedagoger tycker känns okej att sätta upp på väggen på förskolan kanske föräldrar och barn finner kränkande. Det är bra att kommunicera genom att fråga barn och föräldrar.
En bild säger mer än tusen ord och det känns naturligt att på ett lättöverskådligt sätt få fram barns läroprocesser genom foto. Då barn i förskolan inte kan läsa text blir fotot extra viktigt för att barnen ska kunna följa sin egen process och som det står i artikeln erbjuda barn”möjligheter att minnas, återbesöka, känna igen och reflektera kring sina egna läroprocesser”. På så sätt synliggör vi barnen och gör varje barns röst hörd. Hur kan vi få fram barnens läroprocess till oss pedagoger och föräldrar utan bilder som kan kränka barns integritet? Ett bra sätt kan vara att fokusera t.ex på ett barns händer när de sår frön. Fotar vi hela barnet får vi även tänka på vad som kommer med i bakgrunden, kanske ett barn som står ensamt och är ledsen. Det kan vara känsligt för föräldrarna om sitt eget barn visas upp på ett sätt som kan misstolkas.
Dokumentation är ett bra verktyg för att synliggöra barnens läroprocesser om det hanteras med varsamhet och lyhördhet från oss pedagoger. Det är ett sätt att tillsammans med barnen utforska vår omgivning och lära av varandra.
En klok idé att låta barnen få välja foto och ev text till sitt valda foto, men tänk på att barnen kanske inte alltid förstår konsekvensen av sitt val. Här är det därför viktigt att ni tänker på det innehåll ni synliggör, alltså olika bilder som kan upplevas kränkande. Bra att ni börjat reflektera kring detta!
SvaraRaderaFör att uppmuntra barnen att berätta och på det sättet bli delaktig i sin dokumentation kan vara att sätta upp bilder, teckningar utan text, för att just stimulera barnen att berätta för föräldrarna om det som händer på bilden.
Bra att ni diskuterat om det som händer i bakgrunden.