Etiska perspektiv i NO-undervisning

Vi i grupp 3 diskuterade etiska förhållningssätt i naturen. Hur ska vi pedagoger och barn förhålla och uppföra oss i naturen?

Vi anser att det är viktigt att respektera djur och växter som levande ting, att undersöka, lyssna, utforska det som finns i naturen på ett varsamt sätt. Vi bryter inte av pinnar utan använder oss av de som ligger på marken, nedfallna träd blir roliga hinder att ta sig över och klättra på. Det är intressant att lyfta på stenar och växter och upptäcka olika djur som vi varsamt undersöker. Vi som pedagoger är viktiga som tydliga förebilder genom att inbjuda barnen till att lyssna och få en nyfikenhet för naturen. Vi utmanar barnen till att tänka själva genom frågor t.ex -Vem bor här? eller -Vad kan finnas här under? Genom att ge djuren antropomorfistiska egenskaper kan barnen få en förståelse för att djuren också har känslor, t.ex. -Myran kan bryta benet om du trampar på den!

Utifrån barnens olika erfarenheter kan vi se att barnen upplever naturen på olika sätt. En del upplever vissa djur som skrämmande och otäcka medan andra tycker de är vackra och mysiga. Det är viktigt för små barn att få känslor till det de upplever och utforskar och möjlighet att uttrycka dem.

Läroplanen för förskolan strävar efter att varje barn ska utveckla sin förmåga att upptäcka, reflektera över och ta ställning till olika etiska dilemman och livsfrågor i vardagen. (Lpfö-98/10)

Genomförande om ytspänning

Med fyra stycken femåringar har jag genomfört flera moment som en lärprocess i fenomenet ytspänning. Jag har utgått ifrån skräddaren som kan gå på vatten, där jag ville skapa en förundran och nyfikenhet inför detta fenomen.

Genom att ta reda på barnens förförståelse om de hade kunskap om att skräddaren kan gå på vatten, så hade jag med mig foton på skräddaren vid första tillfället och de fick frågan om vad skräddaren kan gå/stå på. De diskuterade om att han går ju på stenar och gräs. Vi tittade på flera foton när en av barnen utbrister att insekten går ju på vatten. Det blev en förundran över att skräddaren faktiskt kan gå på vatten.

Vid andra tillfället gjorde vi ett experiment där barnen skapade egna skräddare av material. Barnen fick ha tillgång till både piprensare och sugrör där de testade sig fram hur de skulle gå tillväga för att få ihop en skräddare. Barnen upptäckte att med piprensare kunde man lätt böja till formen men att skräddaren sjönk. Med sugrör fick man tejpa för att skräddaren skulle hålla ihop och den flöt på vattnet. På ett lekfullt sätt fick barnen vara med om att göra egna skräddare, där de fick upptäcka, undersöka och fantisera om skräddaren i vattnet. Där de sen lekte med dessa och berättade för varandra om hur många ben de hade och hur de gick på vattnet.

Vid tredje tillfället utgick jag ifrån en concept cartoon som visade foton, som jag tog när barnen experimenterade, på det som barnen hade gjort och här reflekterade vi över vad som hände med de skräddare som barnen hade skapat. Jag ställde också frågan utifrån barnens förståelse som de kommit fram till att skräddaren går på vattnet.
Barnens hypoteser blir till dessa påståenden.

Varför kan skräddaren gå på vatten?
- Vattnet känner inte att han går på vattnet
- Han är så lätt
- Vi är för tunga
- Han har ben

Jag använde mig av material av olika slag för att skapa ett intresse hos barnen för ett fenomen där skräddaren kan gå på vatten. Elfström, Nilsson, Sterner & Wehner-Godée (2009) beskriver om att man ger alla en möjlighet att starta i det konkreta istället för det abstrakta i materialet.

Leken blev det centrala i deras upplevelser av att testa skräddaren som skapats av material. Barnens diskussioner i leken skapade samspel som utvecklade tanken för att skräddaren faktiskt kan gå på vatten.
Barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel utforskande och skapande men också genom att iakta, samtala och reflektera (Lpfö98/10)

Ett tillåtande förhållningssätt

Det är så härligt att se när barnen tillägnar sig lärande på ett utforskande sätt och att vi pedagoger tillåter barnen att utforska och inte neka dem denna möjligheten.

En pedagog som ser barnen med tuschpennor när de doppar dem i vatten, förstår att de testar att färga vattnet. Hon går in och påpekar att det kanske inte är så bra, för att det inte går att måla med dem sen. Här ger hon barnen en annan möjlighet att färga vatten med croma och pulver färger. Det resulterar till att det blir en kunskap för barnet om vilka färger som går att blanda ihop och att färgen blir till olika nyanser. Detta sprider sig till flera barn som tittar in och undrar vad som pågår. När färgen är svart säger det äldre barnet att nu går det nog inte att färga mer, men ett yngre barn tycker att vi måste prova den gula och den röda också. Härligt med sådan entusiasm.

Sammanställning efter handledning i fysik och biologi utifrån ämnet ytspänning

Fysik: Vi fick en kunskap om hur ytspänning är en hinna som består av molekyler. Man kan likna ytspänning vid en studsmatta, där fjädrarna är mer eller mindre spända. Spänningen går att påverka på olika sätt. När man blåser bubblor i rent vatten, påverkas ytspänningen en kort stund eftersom den strävar efter att hålla ihop ytan. Vid bestående bubblor måste alltså ytspänningen sänkas och det blir det när man tillsätter diskmedel.
Biologi: Vi fick exempel på experiment, hur vi kan göra en enkel skräddare med hjälp av sugrör och visa för barnen hur den använder ytspänningens funktion. Skräddaren använder ytan för sin överlevnad genom att den jagar både över och underifrån. Där den hittar sin förda.

Natur och teknik i förskolan

Förskolans uppdrag är enligt läroplanen(Lpfö98)en verksamhet där vi ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Att barnen utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen och utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar.

Ginner & Mattsson (1996) beskriver om att vi har mängder med teknik omkring oss men tar den ofta given och lägger knappt märke till den. De beskriver också om hur vi förvandlar och omvandlar människans livsmiljö med verktyg. Vi uppfyller olika behov, utvecklar färdigheter och kunskaper i en problemlösande process. Människan placerar konstruktioner och föremål mellan sig och sin omgivning.

Barn är nyfikna av sig, funderar och frågar om saker som händer i deras närhet. Jag kan uppleva barnen på förskolan som vetgiriga forskare som behöver hjälp till att kunna sätta ord på det de upplever i sin vardag. Begrepp och ord blir viktiga och hur vi formar miljön och pedagogernas förhållningssätt till utforskande arbetssätt. Barnen behöver oss pedagoger som vågar uttrycka sig mer i vetenskapliga begrepp och ord.

Det var som när ett av barnen inte ville vara med på dagens samling, som jag frågade om han ville vara med och göra iordning frukten. Han tar en kniv och börjar kära äpplen och han delar dessa i små bitar och tar bort kärnhuset och utbrister - varför finns det kärnor för? Det blir en diskussion om vad kärnor har för inverkan på äpplet och jag frågar om han tror att det kommer att växa äpplen om vi planterar några av kärnorna. Han säger - nej! då måste vi ju ha massor av vatten.
När vi samtalar med barnen och ställer frågor får vi vetskap om barnens vardagsbegrepp som vi kan utveckla till naturvetenskapligt tänkande.

När barnen bygger t.ex. en koja av kuddar, ett torn eller en parkeringsplats med klossar eller snickrar ihop något, så ser man hur de tillägnar sig en konstruktions metod som de lär sig att använda sig av flera gånger vid olika tillfällen. Som när ett barn hade snickrat lite ett par gånger och en dag vid snicken fick han en ide om att man kunde ju göra en ritning till det man vill bygga,- ja då vet man vad man ska göra när man bygger.

Hur ser vi naturvetenskap och teknik i förskolan?

Naturvetenskap och teknik har barnen och vi pedagoger runt om oss i vår verksamhet och vardag hela tiden.

Hellden(2010) skriver att naturvetenskap har varit ett innehåll i förskolans verksamhet långt tillbaka. Genom att följa årstidsväxlingar utvecklar barn sin kunskap och tänkande om ömsesidiga beroendet mellan växter, djur och människor.

Ginner Mattson(1996) beskriver utifrån den tid då människan tillverkade sina egna verktyg och föremål, även kläder och boplatser. Genom problemlösningar utvecklades teknologin och den tekniska utvecklingen utmanades framåt.

På min förskola har vi naturen som projekt, där vi kan se hur barnen får undersöka och utforska olika fenomen i naturkunskap. T ex skogen, is och vatten i olika former, trädgårdslandet.
Vi använder oss av olika tekniska verktyg t ex digitalkamera, filmkamera och projektor som barnen får bekanta sig med vid vår dokumentation.

Jag kan även tydligt observera i leken där barnen får upplevelser av både naturvetenskap och teknik. T ex konstruktionslek, teknikhörna. Uteleken där barnen har tillgång till vatten, snickarvrå, sand, motorikbana. I barnens vardagsföreställningar finns alltid någon lärprocess. Jag anser att det är vi pedagoger som måste hitta nya begrepp och utveckla oss i att sätta ord på vad som sker när det gäller naturvetenskap och teknik. Lpfö-98, utveckla barnens förståelse för naturkunskap o samband i naturen, även förmåga att urskilja teknik i vardagen.

Kursens mål

I vår blogg kommer vi att utifrån kursens mål redogöra för

• naturvetenskapens och tekninkens historia, särart och arbetssätt och relatera detta till barnens vardagsföreställningar.
• problematisera lärandemiljöer som stödjer barns lärprocesser inom naturvetenskap och teknik.

Seminarium 3/3 2011 ”Om att bli dokumenterad”.

Vi i gruppen har diskuterat utifrån Anne-Li Lindgren och Anna Sparrmans artikel i ”Pedagogisk Forskning i Sverige 2003 Årg. 8 Nr 1-2 s. 58-69. Artikeln handlar om etiska aspekter på förskolans arbete med dokumentation.

Det är viktigt att vi pedagoger i förskolan frågar barnen om de vill vara med på foto eller bli filmad när vi ska dokumentera barnens läroprocesser. Då den vuxne som betraktar barnet har makt och övertag måste vårt förhållningssätt mot barnen alltid vara respektfullt. Vi måste alltid se till barnets bästa och lyssna på barn som uttrycker att de inte vill vara med på t.ex. foto av olika anledningar. Barnen måste få behålla sin rätt till integritet och få utrymme till lek utan pedagogers önskan om att dokumentera allt fler aktiviteter av barnens vardag i förskolan. Våra erfarenheter i seminariumgruppen är att de flesta barn vill vara med på foto och film, de säger ofta” ta kort på mig”. Lite äldre barn på t.ex. fritids kan vara mer känsliga och pedagogerna får vara finkänsliga och känna av situationen. Barnen bör även få vara med och välja ut text och foto för att på så sätt vara delaktig i att dokumentera sin egen process. Ett roligt sätt kan även vara att låta barnen få vara veckans fotograf och själv få dokumentera med foto och text av det som betyder något för barnet.

Föräldrar får skriva på ett dokument med tillåtelse om att deras barn får finnas med på foto på internet, andra media, skolkatalog samt dokumentation på förskolan. Det blir ett etiskt dilemma då vissa barn inte får vara med på foto. Hur gör vi då? Kan dessa barn vara med i andra barns portfoliopärm? Kan vi skicka med barnen hem en cd skiva med deras dokumentation på? Familjer från andra kulturer och religioner har annan syn på saken, så det är mycket att ta hänsyn till. Går det bra att sätta upp foto på en pojk som klär ut sig i klänning eller har tofsar, en flicka som visar magen? Det vi pedagoger tycker känns okej att sätta upp på väggen på förskolan kanske föräldrar och barn finner kränkande. Det är bra att kommunicera genom att fråga barn och föräldrar.

En bild säger mer än tusen ord och det känns naturligt att på ett lättöverskådligt sätt få fram barns läroprocesser genom foto. Då barn i förskolan inte kan läsa text blir fotot extra viktigt för att barnen ska kunna följa sin egen process och som det står i artikeln erbjuda barn”möjligheter att minnas, återbesöka, känna igen och reflektera kring sina egna läroprocesser”. På så sätt synliggör vi barnen och gör varje barns röst hörd. Hur kan vi få fram barnens läroprocess till oss pedagoger och föräldrar utan bilder som kan kränka barns integritet? Ett bra sätt kan vara att fokusera t.ex på ett barns händer när de sår frön. Fotar vi hela barnet får vi även tänka på vad som kommer med i bakgrunden, kanske ett barn som står ensamt och är ledsen. Det kan vara känsligt för föräldrarna om sitt eget barn visas upp på ett sätt som kan misstolkas.

Dokumentation är ett bra verktyg för att synliggöra barnens läroprocesser om det hanteras med varsamhet och lyhördhet från oss pedagoger. Det är ett sätt att tillsammans med barnen utforska vår omgivning och lära av varandra.