Landhöjning är en höjning av jordskorpan jämfört med havsnivån. Den kan vara av olika slag, i områden som varit täckta av inlandsis. I Skandinavien och Canada förekommer postglacial landhöjning, vilket innebär att när isen smälte så höjdes jordskorpan som varit nedtryckt i jordmanteln. I andra områden, där jordskorpans plattor möts, förekommer orogenisk landhöjning som är en geologisk process och på så sätt kan bergskedjor bildas.
Redan i början på 1700-talet observerade man att jorden höjde sig i Norden. Eftersom man trodde att det var havsvattnet som försvann kallades fenomenet då för vattuminskning. På förslag av Anders Celsius höggs vattenmärken in i klippor och liknande längs kusten. Från mitten av 1800-talet har man sedan på ett antal platser bestämt landhöjningengenom dagliga vattenståndsobservationer. landhöjningen kan även bestämmas med hjälp av t. ex. upprepad avvägning, GPS och observationer av gamla strandlinjer (som numera ligger uppe på land).
Sveriges landhöjning sedan istiden är som mest nära 300m vid Ångermanlands kust. Räknar man med den tid då själva issmältningen pågick uppgår landhöjningen till 800m.
Landhöjningen varierar och är störst i norra Sverige vid Bottenvikskusten (ca.1cm/år) och minst i skåne (ca.0cm/år).
Referenser:
sv.wikipedia.org/wiki/Landhöjning
/Anneli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar