Utifrån dessa tre dimensioner av lärande kan jag se följande:
Individuell dimension:
Individuellt så bidrog barnen med sitt engagemang och sin nyfikenhet. Alla tyckte det var spännande att få experimentera med vatten. De bidrog med den kunskap de hade utifrån sina egna erfarenheter, de visste att glaset till slut skulle bli så fullt att vattnet rann över. - Det blir blött på glaset och på bordet. - Nej, vi har ju hällt i för mycket vatten!
Interpersonell dimension:
Genom att jag och barnen tillsammans kommunicerar och utbyter kunskap utifrån våra erfarenheter sker en interpersonell dimension av lärande. Jag nämnde begreppet ytspänning flera gånger och barnen sa att det blev ett "lock" på glaset.
Institutionell dimension:
Barnen får hålla på att experimentera och utforska i lugn och ro. Materialet är lockande och vatten är något som de flesta barn är intresserade av och kan hålla på med länge. Miljön och det tillåtande klimatet på förskolan bidrar till ett institutionellt lärande.
/Anneli
Du skriver att du nämnde begreppet ytspänning flera gånger och att barnen sade att det var lock. kanske var de så engagerade i att lära sig och upptäcka vad som hände att de inte kunde ta till sig nya begrepp. Pratade ni efteråt vad som hänt? Drog du i så fall paralleller mellan deras begrepp lock och ditt ytspänning? Kunde/kan de då förstå likheterna, tror du?
SvaraRadera