Natur och teknik i förskolan

Förskolans uppdrag är enligt läroplanen(Lpfö98)en verksamhet där vi ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Att barnen utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen och utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar.

Ginner & Mattsson (1996) beskriver om att vi har mängder med teknik omkring oss men tar den ofta given och lägger knappt märke till den. De beskriver också om hur vi förvandlar och omvandlar människans livsmiljö med verktyg. Vi uppfyller olika behov, utvecklar färdigheter och kunskaper i en problemlösande process. Människan placerar konstruktioner och föremål mellan sig och sin omgivning.

Barn är nyfikna av sig, funderar och frågar om saker som händer i deras närhet. Jag kan uppleva barnen på förskolan som vetgiriga forskare som behöver hjälp till att kunna sätta ord på det de upplever i sin vardag. Begrepp och ord blir viktiga och hur vi formar miljön och pedagogernas förhållningssätt till utforskande arbetssätt. Barnen behöver oss pedagoger som vågar uttrycka sig mer i vetenskapliga begrepp och ord.

Det var som när ett av barnen inte ville vara med på dagens samling, som jag frågade om han ville vara med och göra iordning frukten. Han tar en kniv och börjar kära äpplen och han delar dessa i små bitar och tar bort kärnhuset och utbrister - varför finns det kärnor för? Det blir en diskussion om vad kärnor har för inverkan på äpplet och jag frågar om han tror att det kommer att växa äpplen om vi planterar några av kärnorna. Han säger - nej! då måste vi ju ha massor av vatten.
När vi samtalar med barnen och ställer frågor får vi vetskap om barnens vardagsbegrepp som vi kan utveckla till naturvetenskapligt tänkande.

När barnen bygger t.ex. en koja av kuddar, ett torn eller en parkeringsplats med klossar eller snickrar ihop något, så ser man hur de tillägnar sig en konstruktions metod som de lär sig att använda sig av flera gånger vid olika tillfällen. Som när ett barn hade snickrat lite ett par gånger och en dag vid snicken fick han en ide om att man kunde ju göra en ritning till det man vill bygga,- ja då vet man vad man ska göra när man bygger.

Hur ser vi naturvetenskap och teknik i förskolan?

Naturvetenskap och teknik har barnen och vi pedagoger runt om oss i vår verksamhet och vardag hela tiden.

Hellden(2010) skriver att naturvetenskap har varit ett innehåll i förskolans verksamhet långt tillbaka. Genom att följa årstidsväxlingar utvecklar barn sin kunskap och tänkande om ömsesidiga beroendet mellan växter, djur och människor.

Ginner Mattson(1996) beskriver utifrån den tid då människan tillverkade sina egna verktyg och föremål, även kläder och boplatser. Genom problemlösningar utvecklades teknologin och den tekniska utvecklingen utmanades framåt.

På min förskola har vi naturen som projekt, där vi kan se hur barnen får undersöka och utforska olika fenomen i naturkunskap. T ex skogen, is och vatten i olika former, trädgårdslandet.
Vi använder oss av olika tekniska verktyg t ex digitalkamera, filmkamera och projektor som barnen får bekanta sig med vid vår dokumentation.

Jag kan även tydligt observera i leken där barnen får upplevelser av både naturvetenskap och teknik. T ex konstruktionslek, teknikhörna. Uteleken där barnen har tillgång till vatten, snickarvrå, sand, motorikbana. I barnens vardagsföreställningar finns alltid någon lärprocess. Jag anser att det är vi pedagoger som måste hitta nya begrepp och utveckla oss i att sätta ord på vad som sker när det gäller naturvetenskap och teknik. Lpfö-98, utveckla barnens förståelse för naturkunskap o samband i naturen, även förmåga att urskilja teknik i vardagen.

Kursens mål

I vår blogg kommer vi att utifrån kursens mål redogöra för

• naturvetenskapens och tekninkens historia, särart och arbetssätt och relatera detta till barnens vardagsföreställningar.
• problematisera lärandemiljöer som stödjer barns lärprocesser inom naturvetenskap och teknik.

Seminarium 3/3 2011 ”Om att bli dokumenterad”.

Vi i gruppen har diskuterat utifrån Anne-Li Lindgren och Anna Sparrmans artikel i ”Pedagogisk Forskning i Sverige 2003 Årg. 8 Nr 1-2 s. 58-69. Artikeln handlar om etiska aspekter på förskolans arbete med dokumentation.

Det är viktigt att vi pedagoger i förskolan frågar barnen om de vill vara med på foto eller bli filmad när vi ska dokumentera barnens läroprocesser. Då den vuxne som betraktar barnet har makt och övertag måste vårt förhållningssätt mot barnen alltid vara respektfullt. Vi måste alltid se till barnets bästa och lyssna på barn som uttrycker att de inte vill vara med på t.ex. foto av olika anledningar. Barnen måste få behålla sin rätt till integritet och få utrymme till lek utan pedagogers önskan om att dokumentera allt fler aktiviteter av barnens vardag i förskolan. Våra erfarenheter i seminariumgruppen är att de flesta barn vill vara med på foto och film, de säger ofta” ta kort på mig”. Lite äldre barn på t.ex. fritids kan vara mer känsliga och pedagogerna får vara finkänsliga och känna av situationen. Barnen bör även få vara med och välja ut text och foto för att på så sätt vara delaktig i att dokumentera sin egen process. Ett roligt sätt kan även vara att låta barnen få vara veckans fotograf och själv få dokumentera med foto och text av det som betyder något för barnet.

Föräldrar får skriva på ett dokument med tillåtelse om att deras barn får finnas med på foto på internet, andra media, skolkatalog samt dokumentation på förskolan. Det blir ett etiskt dilemma då vissa barn inte får vara med på foto. Hur gör vi då? Kan dessa barn vara med i andra barns portfoliopärm? Kan vi skicka med barnen hem en cd skiva med deras dokumentation på? Familjer från andra kulturer och religioner har annan syn på saken, så det är mycket att ta hänsyn till. Går det bra att sätta upp foto på en pojk som klär ut sig i klänning eller har tofsar, en flicka som visar magen? Det vi pedagoger tycker känns okej att sätta upp på väggen på förskolan kanske föräldrar och barn finner kränkande. Det är bra att kommunicera genom att fråga barn och föräldrar.

En bild säger mer än tusen ord och det känns naturligt att på ett lättöverskådligt sätt få fram barns läroprocesser genom foto. Då barn i förskolan inte kan läsa text blir fotot extra viktigt för att barnen ska kunna följa sin egen process och som det står i artikeln erbjuda barn”möjligheter att minnas, återbesöka, känna igen och reflektera kring sina egna läroprocesser”. På så sätt synliggör vi barnen och gör varje barns röst hörd. Hur kan vi få fram barnens läroprocess till oss pedagoger och föräldrar utan bilder som kan kränka barns integritet? Ett bra sätt kan vara att fokusera t.ex på ett barns händer när de sår frön. Fotar vi hela barnet får vi även tänka på vad som kommer med i bakgrunden, kanske ett barn som står ensamt och är ledsen. Det kan vara känsligt för föräldrarna om sitt eget barn visas upp på ett sätt som kan misstolkas.

Dokumentation är ett bra verktyg för att synliggöra barnens läroprocesser om det hanteras med varsamhet och lyhördhet från oss pedagoger. Det är ett sätt att tillsammans med barnen utforska vår omgivning och lära av varandra.

Ytspänning

Vatten består av syre och väte H2O. Vattenmolekylerna hakar lätt fast sig vid varandra, vilket ger vatten ytspänning. Man kan likna det vid ett skinn som små lätta föremål inte kan tränga igenom. Ju starkare ytspänning desto starkare skinn på ytan. Tvål och diskmedel får vattnets "skinn" att brista.

2011-12-17 Vårt naturfenomen är Vatten

En av uppgifterna i kursen är att studera ett naturfenomen på förskolan. Vi kommer sedan att diskutera och reflektera kring fenomenet via bloggen. Vi ser gärna att ni ger kommentarer på vår text.

Vi ser att det finns ett stort intresse hos barnen och en nyfikenhet kring vatten. Vi tycker att det är viktigt att tillåta barnen att utforska och experimentera både i leken och i olika projekt om vatten. Barnen möter vatten i olika former på förskolan, där de naturligt får vardagsförståelser. Vi pedagoger är nyfikna på vad barnen har för kunskap om ytspänning. Genom experiment och intervjuer kommer vi ta reda på barnens erfarenheter och
kunskap i ämnet.

Seminarium 2011-02-10

Vi i basgrupp 3 diskuterade utifrån Fleer (2009) Understanding the dialectical relations between everyday concepts and scientific concepts within play-based programs, hur man ska förhålla sig om vilka frågor, de didaktiska frågorna, vi pedagoger ställer till barnen. Låta barnen försöka forska själva och tänka till och inte vara för snabb i att säga "nej, du får inte".

De vardagliga begreppen som barnen har och vistas i är naturliga för barnen, men de naturvetenskapliga begreppen måste vi som pedagoger tillföra barnen på ett lekfullt sätt, för att de ska få en förståelse för kunskapen. Att barn kan relatera sin kunskap till olika verkliga materiella funktioner. Det är viktigt för de små barnen att känna de materiella funktionerna och att de har fokus på det de håller på med, anser Fleer. Hon lyfter även att det är viktigt för barnen att få ett samband mellan tanke och handling för att kunna sätta ord/begrepp på vad de gör och få en djupare förståelse, t.ex. barnen får en upplevelse av "vatten" genom att de har lärt sig vattnets former; fast, flytande och gas och genom temperaturskillnaderna ändras vattnets former.

Hedegaard och Chaiklin (2005) anser att den bästa undervisningen sker när pedagogen väver ihop vardagsbegrepp och vetenskapliga begrepp, "double move in teaching". Vi tar även med oss utav Fleers studier att som pedagog ha mer faktakunskaper och vara intresserad i ämnet, vara flexibel, ha fokus på det vi gör och det ska vara meningsfullt för barnet.

Vygotskij menar att de två dialektiska relaterade nivåerna är att de vardagliga begreppen lägger grunder för barns lärande när det gäller vetenskapliga begrepp, t.ex. att stänga en dörr och att klädesplaggen är ett isolerande material. Han anser vidare att utvecklingen av de vardagliga begreppen är viktiga för barns utveckling i livet.

Vår förståelse av resultatet i studien är att genom barns lek och dokumentation som t.ex. teckningar, portfolio och andra alster kan vi se hur barn återberättar förståelsen för de vardagliga och vetenskapliga begreppen i olika leksituationer. Tillsammans med andra barn, pedagoger och föräldrar kan barnen reflektera vidare.

Vi ser en utvecklande förskola genom att vi ska forska mer tillsammans med barnen och sätta vetenskapliga ord och begrepp i de små projekten. Genom att använda mer faktalitteratur och erbjuda rätt material för ändamålet. Pedagogerna hjälper barnen att utveckla sin förståelse genom att ställa hypoteser. Viktigt att barnen får tänka själva och att ge dem tid att utforska.