Brunjord

Brunjord finns på slätterna i södra och mellersta Sverige och även i dalsänkor. Där det finns brunjord växer det ofta lövträd. För att brunjord ska bildas krävs det ett högt pH, finkornig jordart och ganska varmt klimat. Brunjord är betydligt bördigare än podsol och lämpar sig därför för jordbruk. Detta har gjort att de största områdena med lövskog i Sverige har huggits ner och ersatts av jordbruk. Det som kännetecknar brunjord är att förna snabbt bryts ner till mull tack vare den rika tillgången på saprofyter, som daggmaskar och bakterier. På grund av att den blandas hela tiden är det svårt att se tydligt de olika lagren i markprofilen.

sv.wikipedia.org/wiki/Brunjord

/Anneli

Podsolprofil

Podsolen är Sveriges vanligaste jordmån, och täcker ca 50 % av Sveriges landyta. Ordet härstammar från ryskans pod (under) och zola (aska). Podsolen karakteriseras av en vit eller gråaktig urlakningshorisont (E-horisont, även kallad blekjord) som normalt är ca en decimeter tjock, och av en 2-3 dm tjock anrikningshorisont som kan vara röd eller brunsvart (B-horisont, rostjord). Under B-horisonten finns den opåverkade mineraljorden, C-horisonten. Oftast finns en några cm tjock O-horisont ovanpå, bestående av förna och mårskikt, där den överst liggande förnan utgörs av onedbrutna växtdelar, medan mårskiktet består av humus och delvis nedbrutna växtrester.

Podsoler bildas i rätt så grova, dock ej alltför grova, morän- eller sandjordar genom en process som kallas podsolering. Dessa jordar är oftast naturligt sura; markvattnets pH ligger ofta runt 4 i både mårskiktet och blekjorden, och mellan 4,5 och 6 i rostjorden. De är även relativt känsliga för vidare försurning på grund av podsolernas låga vittringsbenägenhet. Podsolerna förknippas ofta med barrskog, men de förekommer ibland även tillsammans med annan vegetation. Den sura miljön i podsolernas övre horisonter gör att daggmaskar är ovanliga.

Podsoler förekommer framför allt i delar av norra halvklotets barrskogsområden med relativt hög nederbörd. De är vanliga i Skandinavien, nordvästra Ryssland, östra Kanada och nordöstra USA. Det förekommer även podsoler i delar av tropikerna där nederbörden är mycket hög; dessa podsoler är ofta mycket starkt utvecklade, med 1-2 m djupa blekjordshorisonter.

nn.wikipedia.org/wiki/Podsol

/Anneli

Jordprofil

Med en jordprofil menas en beskrivning av jorden i höjdled. Uppifrån och ner består marken
oftast av:

O (eng. L) ytlager av organiskt material med synliga växtdelar
A1 urlakningsskikt, mörkfärgat av organiskt material
A2 (E) urlakningsskikt, blekjord
B anrikningsskikt
C opåverkat skikt
R underliggande berggrund


www.entek.chalmers.se/~anly/miljo/k4marken.pdf · PDF-fil

/Anneli

Beskrivning inför exkursion: Landhöjning

Landhöjning är en höjning av jordskorpan jämfört med havsnivån. Den kan vara av olika slag, i områden som varit täckta av inlandsis. I Skandinavien och Canada förekommer postglacial landhöjning, vilket innebär att när isen smälte så höjdes jordskorpan som varit nedtryckt i jordmanteln. I andra områden, där jordskorpans plattor möts, förekommer orogenisk landhöjning som är en geologisk process och på så sätt kan bergskedjor bildas.

Redan i början på 1700-talet observerade man att jorden höjde sig i Norden. Eftersom man trodde att det var havsvattnet som försvann kallades fenomenet då för vattuminskning. På förslag av Anders Celsius höggs vattenmärken in i klippor och liknande längs kusten. Från mitten av 1800-talet har man sedan på ett antal platser bestämt landhöjningengenom dagliga vattenståndsobservationer. landhöjningen kan även bestämmas med hjälp av t. ex. upprepad avvägning, GPS och observationer av gamla strandlinjer (som numera ligger uppe på land).

Sveriges landhöjning sedan istiden är som mest nära 300m vid Ångermanlands kust. Räknar man med den tid då själva issmältningen pågick uppgår landhöjningen till 800m.

Landhöjningen varierar och är störst i norra Sverige vid Bottenvikskusten (ca.1cm/år) och minst i skåne (ca.0cm/år).

Referenser:

sv.wikipedia.org/wiki/Landhöjning

www.ne.se/landhöjning

www.lantmateriet.se/templates/LMV_Page.aspx?id=15100

/Anneli

Experiment - ytspänning

Experimentet gjordes på min VFU-plats med 2-3 åringar. Jag hade med två barn åt gången vid tre olika tillfällen.

Jag började med att visa en bild ur en bok och frågade barnen vad de såg på bilden. Bilden visade ett fyllt vattenglas där man tydligt såg ytspänningen som en bubbla över glaskanten. det låg mynt i glaset också, experimentet gick ut på att höja ytan genom att lägga i mynt och till slut få syn på fenomenet. Det barnen la märke till först var mynten. -Pengar! utbrast de. Jag frågade om de såg något mer och det var ett barn som sa att det låg ett lock på glaset. Ingen nämnde att det var vatten i glaset.

Sedan fick de varsitt glas som jag fyllde med vatten så att det var 1cm. kvar upp till kanten. Barnen fick lägga i glaskulor för att se vad som hände. Det var spännande att se vattnet höjas, eller "bli mer" som de uttryckte det. En del barn var försiktiga, andra bara öste i kulor. När vattnet närmade sig kanten släppte de i kula för kula tills vi såg "locket" på glaset. De sa inte så mycket, men jag såg på ansiktsuttrycken att de funderade. - Hur kan det bli så, frågade jag? Alla var tysta utom ett barn som tittade på mig och sa som att det vore självklart: - Vi har ju hällt i för mycket vatten! Jag förklarade att "locket" kallas för ytspänning. Vi tittade lite till i experimentboken och jag visade barnen skräddaren, att det finns djur som går på ytspänningen. Det var spännande.

Referens

Berger, U (2006) Kul experiment att göra hemma. Stockholm: Berghs förlag AB

/Anneli

Naturvetenskap och Teknik i förskolan

Jag har förstått att vi omger oss utav naturvetenskap och teknik överallt, det bara finns där utan att vi reflekterar över det. Alla hjälpmedel som finns mellan människa och omgivning är en form av teknik. Ginner & Mattsson (1996) beskriver tekniken som "allt människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla vissa behov samt de kunskaper och färdigheter hon utvecklar och förvaltar i denna problemlösande process." Jag upplever själv ett större intresse för hur barn hittar lösningar på olika problem och är mer nyfiken på de rätta vetenskapliga och tekniska begreppen för att kunna förmedla dem till barnen.

Utomhus ser jag hur barnen"leker" i vattenpölen, hur de provar vilken spade som får upp mest vatten och sedan använder den till att fylla hinken om och om igen, på gungbrädan provar de att sitta på olika sätt så de får jämvikt och kan gunga. Tänk första gången ett barn får fart på gungan alldeles själv, vilken lycka!!

Inomhus konstruerar barnen olika saker med duplo, lego, träklossar, kartonger, lim, färger m.m. och undersöker olika tekniker, hur materialet kan användas. Barn testar och vi vuxna behöver se det som utvecklande att barn vill prova på olika sätt för att sen själva komma fram till resultatet. Jag har ett exempel då en flicka på fem år ville göra ett armband med hjälp av indianpärlor och tejp. Jag förstod att det inte skulle hålla, men sa inget. Hon gjorde ett jättefint mönster med pärlor i dubbla rader. När hon sen höll upp det sa hon: "- Pärlorna kommer nog ramla av." Jag frågade hur hon tänkte göra nu och då sa hon att hon nog behövde en tråd. Det var svårt att veta hur tråden skulle träs för att behålla det fina mönstret så det hjälpte jag henne med. Nu hade hon lärt sig en ny teknik.

När jag ser på tekniska hjälpmedel som dator, digital/videokamera och mobiltelefon så kan barnen ofta mer än vi vuxna. De är nyfikna, provar sig fram och lär sig fort hur sakerna fungerar. Jag ser min svärmor framför mig som är helt chockad över vad vår 3-åring kan. Det är han som sätter på datorn och får igång spelen och han som visar hur kameran och dvd:n fungerar. Jag känner själv att jag är långt efter utvecklingen nu när det kommer nya saker hela tiden.

/Anneli

Genomförande av experiment

De barn som gjort experimentet är 2,5 år och de var 3 stycken i gruppen. För att komma åt barnens förkunskaper fick vi göra experiment och upptäcka med hjälp av vatten och sugrör. Barnen blåste i sygröret som var en liten bit i vattnet. De upptäckte ganska snart att det blev bubblor och ville gärna känna på ytan/hinnan runt bubblan. Ytan sprack sönder och hinnan var upplöst. Vissa upptäckte att det fanns fria ytor bland bubblorna och stack ner sugröret där och började genast att blåsa bubblor där.

Efter att barnen fått undersöka och upplevt kring ytspänning, skulle de via en concept cartoon återberätta för sina kompisar vad de har upplevt i experimentet. Barnen följde bilderna och reflekterade tillsammans. Man kunde tydligt se hur barnen var glada och samtalade om sin lärprocess i experimentet. Barnen kom fram till att det var många bubblor i vattnet både små och stora. Bubblorna står på vattnet. De berättade att bubblorna sprack sönder när de tog på dem.

Därefter fick barnen hälla medel i vattnet. Barnen upptäckte ganska snart att det blev mycket mer bubblor när de blåste i sugrören och att de ej gick sönder lika lätt. Medlet förändrade bubblorna. Barnen utforskade bubblorna, dess yta genom att ta upp i handen och titta på dem.

Barnen fick även använda sig av en speciell modell som de stoppade ner i en hink med vatten och medel. De upptäckte att det blev mönster i modellen. En spänning mellan väggarna och pekade på ytspänningen som drog ihop sig till en liten yta i mitten av modellen.

Förskolan skall sträva efter att varje barn -utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära,-utveckla sin förståelse för naturvetenskap. (Lpfö-98/10)